And then we met mr Cheng
Det blev inte Gula floden utan Kinas langsta flod Yangzi river istallet och det var minst sagt outstanding. Eftersom vi valde det lite billigare fartyget hade vi turen att hamna med alla kinesiska turister medan alla vasterlanningar akte i lyxkryssaren bredvid. Det var mysigt att sitta med en kopp te uppe pa dack medan vi flot forbi de gronkladda bergen. Den enda stressade personen pa var bat maste ha varit var guide som var riktigt dalig pa engelska och hela tiden sa at oss att "Go back to the shippo!". Vi besokte bl a ghosttown med sina gamla historier och direkt vi klev av baten sa jag "Det vore ju ganska komiskt om de hade ett spoktag". Efter 20 min satt vi i ett spoktag. Tyvarr levde det inte upp till vara forvantningar eftersom resan var over pa 20 sek, men snabbt gick det! Vi traffade en tysk, rodharig 50-plusare pa baten ocksa som blev lite utav vart bihang. Tror hon garna ville hanga pa oss aven efter flodturen eftersom vi hade tankt ut ungefar samma resplan.
Vi anlande i Wuhan trotta och hungriga efter 4 dagar pa floden och en lang bussresa. Fick den basta smakupplevelsen hittills i Kina den natten, Wuhan har latt den basta tunafishsandwich ens smaklokar kan begara! Dagen efter skulle jag och Hanna fixa pengar innan vi skulle styra farden vidare mot Huan Shang, givetvis tillsammans med tyskan. Eftersom hon inte skulle ta ut pengar sa vi bara att vi skulle ses pa bussen. Uppstressade men anda lattade att vi hann med satt vi 1 h senare pa bussen som skulle ta oss till bergen, men tyskan syntes inte till. Sen dess ar hon sparlost forsvunnen, lovar att uppdatera har pa bloggen om vi ser skymten av hennes eldfargade kalufs igen.
Det var ett regningt och kallt Huan Shang vi klev av i i forrgar, men vi mottes direkt av en glad filur med brittiskt uttal. "Hello, I'm mr Cheng, have you read about me in the Lonely Planet?" Mr Cheng blev var raddare i noden, han fixade allt. Forsta kvallen sov vi pa ett 3-stjarnigt hotell och kakade pa Mr Chengs restaurang. Han tipsade oss om hur vi skulle bestiga the Eastern & the Westerns steps och sa fixade han boende at oss uppe i bergen. Jag ar ganska trott pa trappor just nu for det ar i princip det enda som vara 2 senaste dagar har bestatt av. Men jag tackar mig sjalv for att vi tog det lite dyrare dormrummet uppe i bergen for det har aldrig varit sa skont med en varm dusch som igar kvall. Naturupplevelserna var underbara hela vagen, speciellt vattenfallen och jag kan bara forestalla mig hur snygga vi maste sett ut i vara stora plastponchos (det regnade forsta dagen). Morgonen darpa skulle vi upp tidigt for att se soluppgangen, men sjalvklart hade vi glomt mobilerna i vaskorna nere i stan sa vi hade inget som kunde vacka oss. Efter manga om och men lyckades vi overtala hotellet att lana ut en alarmklocka eftersom de inte kunde vacka oss. Morgonen kom och vi vaknade utan vackarklockan, vara roomies var inte direkt tystlatna. Maste saga att manga kineser ar ratt hogljudda av sig. Under vandringen var det inte direkt "njuta av naturens tystnad" som var malet utan manga av de aldre mannen tyckte om att testa sina sang- och skrikformagor mellan bergvaggarna. Sen behover man inte skammas om man rakar lagga av en brakare bland ett gang framlingar, de gor de sa garna sjalva har jag markt. Nu vantar jag bara pa traningsvarken som jag utan tvivel vet komma skall.
Ikvall styr vi farden mot vart sista stopp innan Hong Kong dar vi moter upp Maria och Victoria: Shanghai!
Beefnoodles och konst
Beijing I like! Efter all kalabalik sista kvallen i Dehli mjukstartade vi med lite take away mat pa himmelska fridens torg forsta kvallen. Riktigt mysigt forutom att det kom fram en kamouflagekladd kille som inte kunde ett ord engelska och som uttalade mitt namn Sala. Andra dagen utforskade jag den forbjudna staden medan Hanna, som varit dar ett par ggr tidigare, gick pa konstmuseum. Traffade en aldre man som bad mig komma och se hans konstutstallning. Han berattade att han larde utlanska elever i kinesisk konst och kande mycket val till the swedish artist Carl Larsson nar jag berattade var jag kom ifran. Darefter styrde vi farden mot den underjordiska staden, men blev besvikna nar vi kom fram. Med texten som lod "Under construction. Maybe open next year" tog vi bussen till 798 art district, dar det var konstutstallningar av alla slag. Strosade runt dar ett tag och efter en kaffe akte vi och kakade. Beefnoodles! De salde all mojlig take away mat. Sag nagra grillspett med grashoppor och skorpioner, men var for matt efter nudlarna sa jag stod over. Senare blev det lite ol pa hostelet och sa traffade vi ett gang svenskar som vi valde att prova pa Beijings nattliv tillsammans med. Forst blev det ett stalle som korde 80's night, men trottnade efter en Bruce Springsteenlat sa vi drog vidare till Mix. Kom hem vid 6-tiden och gick upp 8 dagen efter for att klattra pa muren. Bakis, trotta och svettiga akte vi rutchkana nerfor handrackena och njot av den fina utsikten.
Till kvallen gick vi pa nightmarket och sedan var det bara att hoppa pa nattaget till Xi'an. Vi hade otur nar vi bokade, det fanns inga liggplatser kvar. Men vi blev glatt overraskade nar vi anlande till tagstationen, det sag ju riktigt frascht ut! Det visade sig dock att det skulle bli en hard natt for man satt trangt och hade ingenstans att luta sig och mitt emot mig satt en gubbe som hela tiden skulle varma sina fotter under min stjart.
Har darmed inte fatt sa mycket somn de senaste 2 dygnen och kanner att min kropp borjar satta stopp. Magen har borjat krangla ocksa for de som ar intresserade. Har gjort en egen magblogg: diareesara.blogg.se, check it out!
Tankte att forsta dagen i Xi'an skulle bli en lugn dag, men direkt nar vi anlande till vart hostel blev vi erbjudna en dagstur for att se Terracottaarmen och vi kunde inte saga nej. Det var intressant, men som sagt sa hangde inte kroppen med som den skulle och jag var allmant seg. Nu har vi i alla fall bokat tag vidare och pa tisdag tar vi baten 4 dagar pa den Gula floden.
Dehli-ghtful!
I mandags var jag och Hanna framme efter en 36 h lang resa med tag i Varanasi. Dar tog Sunny, en 16 eller 17-arig kille (han visste inte riktigt hur gammal han var), med oss pa en battur pa mother Ganga aka Ganges. Den bjod pa bade vackra och inte sa vackra syner, sag 2 ben som stack ut fran ett av balen dar de branner kropparna!
Pa kvallen styrde vi farden vidare mot Dehli. Tisdagen startade inte sa bra, vi vandrade runt bland skrikande indier och slirande autorikshaws ett bra tag innan vi fann den ratta gatan. Val dar letade vi runt annu ett tag efter ett bra hostel och efter synen av kackerlackor och skitiga lakan hittade vi tillslut Star Paradadise som visade sig vara ett bra och prisvart stalle. Resten av dagen strosade vi runt i Dehlis olika stadsdelar, besokte bl a ett red fort, en moske, Connaught place och fick ta en tuff diskussion med en Rikshawforare som forsokte lura oss pa pengar. Jag trodde jag hade valt ratt kladsel for besok till tempel och liknande men nar vi kom till mosken var vi anda for lattkladda sa vi fick lana nagot som liknade mormors nattlinne. Kande mig som en alien nar jag vandrade runt barfota i nattlinnet bland alla andra normalt kladda besokare. Pa kvallen provade jag pa indisk ol som smakade helt okej.
Onsdagen, den sista dagen i Indien, spenderades i Agra med det vackra Taj Mahal. Vi strosade runt dar bland de gigantiska byggnaderna och forundrades over vilket flyt vi haft hittills pa resan. Munnah, var chauffor for dagen var punktlig och skjutsade oss till stationen lagom i tid till vart tag tillbaka till Dehli. Men det kom inget tag... Tiden gick och vi fragade runt, men alla sa olika hela tiden. Lita aldrig pa en indier! Stressen borjade krypa sig pa eftersom flyget till Beijing skulle lyfta samma natt. Klockan fem anlande det tag som vi da vantat pa i 3 h och lattade satte vi oss ner pa de mjuka plastsatena. Det skulle ta ca 3 h till Dehli. Efter 3 h hade vi knappt kommit nagonstans och stressen var over oss igen. Det borjade bli morkt och skumma typer knackade pa vara fonstergaller. Huvudvarken dunkade och det borjade kannas som en sadan dar jobbig mardrom da man har brattom men inte kommer nagonstans! 23.00 anlande vi till stationen i Dehli. Vi sprang mot taxiforarna och ropade Taxi taxi, airport, fast! Vi traffade en grabb som skjutasade oss i sin van forst till hotellet dar vi hade vara ryggsackar och sedan till flygplatsen. Vi kom fram precis lagom till incheckningen. Precis nar spanningen borjade slappa och lattnaden kom sa slapptes nasta bomb. Bade mitt visakort och mitt korkort var sparlost forsvunna! Fick springa tillbaka till parkeringen och leta men sjalvklart var det inte dar. Ringde mamma snabbt och bad henne sparra. Sa slappte spanningen igen men jag kande mig inte direkt lattad. Tur att vi hann med flyget i alla fall. Hungern gjorde sig pamind och vi kakade ett par mackor innan vi gick pa planet mot Kina. Nar jag antligen satte mig i stolen och slot ogonen for att sova hande nasta grej, nasblod! Jag bloder aldrig nasblod annars. Och vi som hade sadant flyt. Det finns bara en sak att saga om gardagens kvall, fy fan!
Nu ar vi i Beijing och idag ska vi samla lite krafter i en park nagonstans innan vi ger oss ut pa nya aventyr.
Oh Fish!
Jag har följt trenden här nere och införskaffat en sari. Hoppas bara jag får tillfälle att använda den...kanske till jul?
En av kvällarna bjöds det på a gypsy jazz concert med Titi Robin Trio och det var mysigt. Som jag nämnde i tidigare inlägg så känner man sig lätt som en kändis här i Indien och det gjorde vi även denna kväll. Blev med på kort i två skvallertidningar! Jag körde min klassiska "det här är ett helt okej ställe, men jag har varit på bättre"-min.
Såg en äkta Bollywoodfilm i veckan också som hette "Om Shanti Om". Det är mitt hetaste filmtips den här veckan för er som är hemma i Sverige och höstmörkret. Engelsk text är ett måste om du inte är en hejare på Hindi.
Man vet inte vad fattigt innebär förrän man ser det med egna ögon. Besökte Little Lamb school och fick göra hembesök med Hanna och hennes mamma i veckan. Man ser allt ur ett helt annat perspektiv efteråt. Det krävs så lite för att göra de där barnen glada så man skäms nästan. Efter det följde jag med till ett hem för fysiskt och psykiskt handikappade barn. Jag trodde jag var förberedd på hur det skulle se ut, men där hade jag fel. En del av barnen hade missbildningar jag aldrig hade skådat tidigare. Vi ritade och lekte med dom. En klump i magen växte när vi lämnade barnhemmet och ingenting kändes särskilt roligt längre. Det är ändå bra att tänka att barnen inte mår sämre för att man själv gör något kul, det är ju snarare tvärtom. Mår man själv dåligt sprider man bara negativ energi och då kan man inte tillföra någonting när man besöker sådana där ställen.
Igår besökte vi ett till barnhem, den här gången för friska barn, som hette Faith Home och som helt och hållet drivs av bidrag från Sverige. Den här gången var det lite annorlunda, det var mer positivt på det här stället än på det förra barnhemmet. Vi visades runt av Amela, en riktig mystant som skrockade varje gång hon berättade något. När vi var klara med rundturen fick vi hälsa på barnen. De hade ställt upp sig i långa rader i matsalen och när vi kom in började dom sjunga och göra rörelser. Vi fick sitta längst fram vända mot barnen och när de sjungit klart var det vår tur. Vi drog till med "Imse vimse spindel" och barnen hängde på. Därefter fick vi en varsin blomma, ett varsitt krus och så var det dax för snacks - rispuffar. Först verkade barnen lite blyga, många var ganska dåliga på engelska, men när vi gick runt och började småprata med dom växte intresset snabbt. Ännu större blev det när en av tjejerna som var med oss plockade fram sin kamera. Dom tryckte sig mot kameralinsen och skulle se varenda bild som togs. Det var väl i och för sig förståligt, de har nog inte fastnat på särskilt många kort tidigare.
Imorn bär det av norrut, närmare bestämt mot Varanasi och Dehli. Förhoppningsvis hinner jag skrubba bort lite synder i Ganges. 36 h kommer jag och min kompanjon Hanna att sitta på tåget. Vi har pannkakor i alla fall...
Ootylicious!
Ooty var i alla fall vår slutstation och för att komma dit var vi tvungna att ta oss upp för berg och förbi stirrande apor och galna lastbilschaufförer. Vi bodde på ett hotell som tidigare var Maharadjans sommarslott och det var minst sagt outstanding!
Det första vi gjorde var att besöka ett teplantage. Här fick jag mitt första riktiga möte med nyfikna indier. Det kom in en skolklass flickor som gärna ville prata och fråga saker. Dom samlades runt en och när jag hade pratat med dom ett tag och tänkte gå vidare sträckte en av tjejerna fram handen. Jag skakade givetvis hand med henne och detta ledde till en kedjereaktion. Kände mig som något i stil med en filmstjärna som skrev autografer. Resten av dagen fick jag höra den välkända frasen "One photo, please?" ett flertal ggr.
Vi hälsade på Ebba, en dotter till ett par som Hannas föräldrar känner som går på internatskola i Ooty. Blandade nationaliteter, inget internet, ingen mobiltelefon och 40 rupies i veckopeng (ca 6 kr). Men visst lät det intressant, lite skillnad mot Sveriges högstadieskolor.
Jag hade även turen att beskåda ett indiskt bröllop under söndagen. Vi besökte ett par kyrkor och av en ren slump råkade vi komma till den andra kyrkan precis när ett nygift par tågade ut. Lite mer glitter och pastellfärger än ett svenskt bröllop, men nog såg dom lika lyckliga ut i alla fall.
Det skulle vara spännande att placera en indier i Sveriges trafik. För det första är det vänstertrafik i Indien, vilket inte alltid märks eftersom de ofta befinner sig på båda väghalvorna. Sen tutar dom konstant, men inte för att de är förbannade utan för att markera för resten av trafikanterna var på vägen de befinner sig. Ni kan ju tänka er hur det låter varje gång de ska köra om eller svänga.
Helgen kan sammanfattas som ootylicious (höhö), god mat och gott sällskap! Ett litet minus dock för saffrankakans disktrasekonsistensen på flyget hem.
Chena Chennai
Hittills har jag inte kunnat göra så mycket mer än att ta in intryck efter intryck för Indien har verkligen väldigt många annorlunda vardagsupplevelser att bjuda på. Kor som lufsar runt på gatorna, indier som inte är längre än mig och som stirrar tills ögonen ramlar ut och ljud och rörelse överallt hela tiden! Jag är dock ganska nöjd hittills för jag känner inget obehag eller så som jag var rädd för att jag skulle känna. Jag är relativt lugn och rent utav imponerad.
Idag har vi bl a besökt Kapleeswarartemplet här i Chennai, ett riktigt fint och utsmyckat tempel. Fick prova på det indiska köket ikväll tillsammans med Hanna och hennes päron och fick mig en positiv överraskning!
Hittills får Indien 4 av 5 toasters.
