Fjarde advent med lussebullar, indiska mustacher och curry

Dan fore dan fora dan fore dopparedan. Men for mig kanns det faktiskt som att dopparedan ar imorn. Om 2 h gasar vi ivag med Palani i forarsatet mot Chennais flygplats for att checka in och satta oss pa planet till Frankfurt och sedan Arlanda.

I torsdagsmorse lamnade vi Bali och Indonesien for Kuala Lumpur och Malaysia. Mina trumhinnor overlevde farden, men fick den laskigaste upplevelsen nagonsin direkt vi kom upp pa ratt hojd. Allt borjde snurra, jag blev illamaende och trodde jag skulle svimma. Gick over efter 5 minuter. Landade och kande lite i oronen pavagen ner, men det gick bra. Helvetesfarden kom dagen efter nar vi skulle vidare till Chennai, Indien. Glomde nassprayen och hoppade over de coola lufttrycksutgjamnande oronpropparn och det skulle jag fa angra. Blev lika svimfardig igen och skrek nastan av smarta nar vi gick in for landning. Var dov pa vanster ora resten av kvallen.

Kuala Lumpur var stekande hett och jag var utslagen och trott efter min forkylning och for lite somn. Anda hann vi med en hel del, bl a Butterflypark dar jag forst mottes av vackra, fargglada fjarilar och sedan kom in i ett rum fyllt av skrack; gigantiska grashoppor, spindlar och skalbaggar. Uh! Sen lyckades vi fa gratisbiljetter till Petronas towers (som varit vardlens hogsta byggnader) efter att tvingat oss upp tidigt i det heta rummet med den trasiga, droppande ac:n och koat i kopcentret KLCC tillsammans med massa andra ivriga turister. Enastande utsikt! Sen blev det en kycklingkebab tillsammans med massa lunchande malaysiska arbetare innan vi drog ivag till flygplatsen och styrde farden till Chennai. Val dar mottes vi av vinkande Lena och Olof som tog oss hem och bjod pa mjuk pepparkaka och glogg! Sen har jag bara njutit av min sista tid i Asien, handlat lite julklappar, latit solens stralar kant pa mig en sista gang och tittat lite extra pa alla indiska mustacher samtidigt som jag sniffat curry.

Nu ar det dags att packa vaskan, duscha av den indiska svetten och borja dromma om julskinkan.

Borta bra men hemma bast! (Just nu i alla fall.) God Jul!

Balinesiska sjukdomar ar inte att leka med

Efter ca en och en halv vecka pa Bali ar jag bade brunare och sjukare an jag varit under hela resan. Landade den 9:e pa Denpasars flygplats och steg ut i en fuktig hetta med for tunga ryggsackar och for trotta ryggar. Medan svetten lackade letade vi oss fram efter ett bra boende nar vi anlant till Kuta. Sjalvklart kom vi ju inte ihag vad Emmas och deras boende hette sa vi gick till ett flertal hotell innan vi hittade ett som vi bestamde oss for att ta. Da horde vi en glad och valkand rost ljuda over hotellparkeringen och fick syn pa Emma som kom springandes mot oss fran hotellets restaurang.

Vad har jag gjort pa Bali? Jag har smakat pa den balinesiska solen, jag har surfat pa de balinesiska vagorna, jag har provat pa balinesisk massage, jag har druckit balinesiskt ol och vin, jag har smakat pa balinesiska skaldjur och jag har drabbats av den balinesiska dunderforkylningen.

Solen var ganska tillbakadragen och ville bara kika fram ibland mellan molnen. Eftersom det ar regnperiod har har vi aven njutit en hel del av Balis uppfriskande regn nar vi legat och slappat pa solstolarna. Varmen har i alla fall hallit i sig hela tiden, har nog slagit rekord i svettning under den senaste veckan.
Var ju aven tvungen att bekanta mig med en utav alla surfbrador ocksa och jag maste saga att det var riktigt skoj trots alla kallsupar och det skitiga vattnet. Smutsigare strand far man leta efter, vill inte veta vad allt var som kom flytandes runt mina vader nar jag stod i vattnet. Kanske en plastpase, kanske en dod hund.
En utav dagarna provade jag och Maria pa den omtalade balinesiska massagen vilket min rygg behovde efter snart 3 manaders resande med min kompis Jatteryggsacken (och da menar jag inte Hanna). Det var skont, men tjejen som masserade mig var duktig pa att trycka pa de punkter dar jag ar som kittligast sa jag lag mest och holl mig for skratt och holl mig fran att kissa pa mig. Nej da, sa farligt var det inte, jag rekomenderar det verkligen! 4 balanesiska stjarnor av 5 mojliga!
Sa provade vi saklart pa dansgolven och barerna har omkring och forutom att man gick runt och tankte pa bomber varje gang vi var pa ett disco sa hade jag riktigt skoj. Lucia firades med att fira Elin som fyllde ar och darmed fick vara arets lucia i det balinesiska luciataget som jag onskar vi hade haft. Hur som helst sa firades hon med en riktig skaldjursmiddag vid stranden och en stor Pina Colada. Det var riktigt mysigt!
Sa har jag som sagt varit sjuk och da menar jag sjuuuuuuk! Jag har haft feber som jag aldrig annars har och jag har varit pa gransen till en oroninflammation (kandes det som i alla fall). Har varit dov de flesta kvallarna och haft on i bade vanster och hoger ora om dagarna. Maste snart saga hejda till mina trumhinnor far dom har jag nog inte kvar efter flygresan till Kuala Lumpur i natt. Sa Balivistelsen har fysiskt varit ganska seg for min del och min kropp har inte riktigt hangt med. Idag var det varst p g a en sen utekvall igar som resulterade i nagra langder i poolen kl 4 pa morgonen. Orkade inte ens njuta av solens varma stralar idag utan gick in och la mig igen under eftermiddagen efter att ha sett gardagens mat i repris.


Sa nu ar det snart hejda Bali och 2 dagars Malaysia och 2 dagars Indien kvar innan vi anlander till slutstationen Sverige och Ludvika och sno och julskinka.


Köttar vidare mot Bali

Efter att ha legat och stekt pa Hua Hins strand i 4 dagar kande man sig ratt seg, speciellt med tanke pa att magen kranglat igen. Borjar seriost tro att nagon eller nagot har bosatt sig dar inne som tycker om att tortera mina tarmar. Passade aven pa att sy upp lite klader nar vi var i Hua Hin och efter att ha blivit tipsade av norska Eva, 50 plus, hittade vi ett schysst stalle med en schysst skraddare som erbjod mig hur manga klanningar jag ville om vi gifte oss. Jag sa att jag skulle fundera pa saken...

Annu one night in Bangkok och dagen blev minst sagt hektisk. Anlande pa lordag morgon och gav oss genast pa marknaderna. Den forsta blev en besvikelse medan den andra var rena himmelriket. Brande manga bath denna lordag. Utmattade och hungriga motte vi upp Ingrid och Robin fran Ludvika som ocksa var pa besok och Maria fortsatte att branna stalar med dom medan vi andra tog en tuctuc tillbaka till hostelet. Utmattade vandrade vi genom granden som ledde hem, beredda pa att gora oss iordning for en utekvall men fick oss en rejal overraskning nar vi kom fram till dorren. Dar stod en 15-arig pojke och till en borjan sag vi inte vad han hade for sig men efter en halv sekund insag vi att han stod och tillfredsstallde sig sjalv mitt pa gatan! Vi gav ifran oss ett chockat "USCH!", tvarvande och tog bakvagen in till vart guesthouse. Forsokte sedan radera ut bilden av pojken i huvudet medan vi tog en ol pa Khaosan Road och vantade pa Maria. Sa dok hon upp och vi kande oss lite smasugna pa nagot. Sa gjorde jag tillslut det jag bavat infor hela resan, smakade pa en grillad grashoppa. Beskt men mattande! Hanna fick magknip och valde sangen medan vi andra hoppade in i taxin och styrde farden mot "Bossy". Gled upp framfor ingangen och det visade sig vara ett fancy och dyrt stalle vi hamnat vid. Vi gav det en chans, betalade in oss och fick en gratis drink (som jag spillde ut pa Maria). Folket och musiken var inget att hurra for, men vi gav oss pa dansgolvet som kanske mer var som en scen och snart blev jag polare med managern som bjod pa ol och ett brett vitt leende.


Inte manga timmars somn blev det denna natt eftersom vi gemensamt bestamt att vi skulle upp till marknaden igen innan vart tag avgick. Jag angrade det direkt mobilen ringde. Var bokstavligt talat en "shopaholic" nar jag vandrade runt som en zombie pa marknaden, men shoppade lite julklappar i alla fall. Sa begav vi oss mot Malaysia i ett mysigt men iskallt tag. Idag kom vi fram till Butterworth och tog forsta basta buss till Kuala Lumpur. Kom fram for nagra timmar sen och funderar nu over om jag kommer kunna sova inatt eller inte, det ar ju det enda jag har gjort idag! Imorn lyfter planet mot Bali.


One night in Bangkok

Vi lamnade Luang Prabang for Vieng Viang och den beryktade tubingen som enligt nastan alla backpackers ar "the best thing I have ever done!". Gar ut pa att man liggandes I en stor badring foljer floden ner och havas in till olika barer for att dricka bars. Var riktigt skoj och till kvallen blev det mer fest pa "the bucket" dar det blev en och annan bucket for mycket  runt lagerelden som kvarstod nar stallet stangde. En trubadur hade dragit fram sin gitarr och snart drog sangen igang med en Johnny Cashkopia I spetsen. Dagen efter var jag pa topp, speciellt nar jag fick aka den guppigaste, varmaste och obekvamaste bussen till Vientiane.


Till en borjan sag Vientiane ganska mysigt ut med alla sma cafeer och barer, men det skulle snart visa sig att det inte fanns sa mycket att hamta dar (forutom min rapkarriar som Big Brother Mouse, men det ar en annan historia). Det borjade med att vi inte hittade nagot boende, alla guesthouses var fulla, sa Hanna och Maria drog ivag for att leta medan jag och Victoria vaktade vaskorna med en varsin pase chips och en full, cyklande uteliggare cirkulerande runt oss. Tillslut fann vi ett valdigt bra och prisvart boende och jag sov valdigt gott forsta natten. Vaknade utvilad och redo for forsta advent som firades med Marias pepparkakor. Sa fick vi reda pa att laget I Bangkok var annu oroligare nu sa vi bestamde oss for att forsoka boka om bussbiljetterna vi hade dit dagen efter. Det var lattare sagt en gjort. Vi forsokte vrida och vanda pa resplanerna i over en time. Tillslut fick vi boka biljetter till Bangkok redan samma kvall och tagbiljetter darifran (eftersom flygplatsen ar avstangd). Problemet var bara att det inte fanns nagra tagbiljetter forran om 1 v! Da skulle ju vi varit pa Bali for lange sen. Vi drog I alla fall till Bangkok den kvallen, efter att ha skyndat oss att packa vaskor och checkat ut. Vi hann lyckligtvis aven med en snabb fika pa Scandinavian bakery och sa blev det svensk pizza till matsack pa bussen. An var den jobbiga dagen inte over for vid gransen skulle vi namligen mota upp en kille fran resebyran vi kopt buss- och tagbiljetter av for att fa vara tagbiljetter som skulle ta oss fran Bangkok. Killen kom aldrig, vi blev blasta, vi hade ju redan betalat en del av summan. Nu skulle vi aldrig ta oss fran Bangkok, biljetterna verkade ju ga at som smor. Riktigt sura och trotta satte vi oss pa en acklig buss full av mygg for att aka vidare. Efter ca 100 m stannade bussen igen for ytterligare en kontroll. Hoppfullt letade jag med blicken efter killens ansikte, men nej han syntes inte till. Nar vi stod och fyllde I de sista blanketterna till visumet horde vi en forsiktig rost bakom vara ryggar. "Hello?" Det var han! Sa fick vi byta till en lyxbuss dar det bjods pa mysiga filtar, kakor och cola.


Jag sager det igen, varlden ar LITEN! Nar vi stiger ur taxin pa ett nastan ode Khaosan Road kl 6 pa morgonen far vi syn pa tva tjejer vi kanner igen. Samma tjejer som vi stotte pa i Shanghai och Siem Reap! Och dom var bara I Bangkok i nagra timmar innan de skulle vidare. Laskigt!

Bankok bjod I alla fall pa en hel del shemales, varldens storsta liggande Buddah (sa nu fattas bara varldens storsta stande Buddah for att jag ska bli komplett) och den basta shoppingen hittills pa resan. Nu borjar dragkedjorna bli lite for svara att fa igen pa min stora ryggsack. Jag borjar bli radd.


Sa begav vi oss vidare till Hua Hin och strand for att kompensera att vi kommer lite senare till Bali. Var lite trubbel pa vagen hit, bussen la av men vi kom fram och jag ar nojd!


En paus i Laos

Angkor Wat var enastaende med sina gamla tempel. De gigantiska rotterna klamrade sig fast runt byggnaderna och jag fick veta att det var dar de bl a spelat in Tomb Raider. Inte konstigt att jag kande mig som Laura Croft. Borjade hanga med ett gang trevliga buddhistmunkar. Larde mig nagot viktigt nar Victoria gjorde en vanskaplig gest och la armen om en utav dom under fotograferingen; don't ever touch a monk! Sa blev det annu en night out i Siem Reap och jag och Hanna traffade Pocketguy vars fickor rymde allt och lite till. Blev efterfest med varmkorv, ketchup, senap, bars och karlavagnen! Sen var det dags att saga farval till Kambodja.

Luang Prabang var som att komma fran storstadsyran till landet. Folket har lever slappt och har nog aldrig hort talas om ordet stress. No more "Ladyyy, wanna buy?" Fixade boende hos en trevlig familj som bjod pa sticky rice och te. Forsta dagen blev dock inte sa avkopplande som jag hade hoppats. Maria var genomforkyld och orkade bara med formiddagen da vi bl a kollade in ett par tempel och den fina utsikten over floden. Lagom till lunch borjade magstrejk del 2 for mig under denna resa sa jag fick spendera hela eftermiddagen mellan Maria i sangen och toaletten. Vandpunkten kom pa kvallen da jag och Maria tappert tog oss ut pa gatorna i jakt efter mat medan Hanna och Victoria bokade biljetter. Vi fann Swedish Bakery! Har fanns drommar, tekakor och dammsugare, hallelujah! Men sen gick det utfor igen. Vi bestamde oss for att fixa de sista biljetterna pa resan; Bangkok - Bali. Spenderade hela kvallen framfor olika datorer, men antingen var internet for segt eller sa funkade inte sidan, vi fick inga biljetter bokade. Tur i oturen kanske, for senare fick vi hora att Bangkoks flygplats ar stangd for tillfallet sa vi far se hur vi tar oss darifran. Hur som helst sa blev det valdigt sent och slitna och trotta gick vi till sangs for att ladda infor aventyrsdagen vi hade framfor oss. Da upptackte Hanna att hennes moneybelt med pass, pengar och allt var borta. Mitt i natten sprang hon och Victoria till internetcafeet vi besokt samma kvall och de hade tur for efter ett flertal bankningar och rop oppnade nagon som hittat hennes moneybelt och allt var kvar. Blev ca 3,5 h somn den natten, sen var det dags att mata munkarna. En gammal tradition de har da munkarna vandrar runt i sina oranga tyger pa stadens gator och tilldelas ris.

Aventyrsturen startade med 5 h vandring utanfor Luang Prabang till olika byar med en guide som inte oppnade munnen mer an nar han at banan eller fick en forfragan. Vi stannade i en by over natten och vaknade pa morgonen av ljudet till 1000 tuppar. Sa var det dags att paddla kayak och var guide var fortfarande inte sarskilt entusiastisk av sig. Stod och kollade pa med 4 andra grabbar medan jag och de andra tjejerna slapade ner de gigantiska kayakerna ner till floden. Sjalva paddlandet gick bra i alla fall, men kommer nog kanna en del i armmusklerna imorn. Sa bekantade jag mig med en elefant som jag tog en tur med och efterat svalkade vi oss i nagra vattenfall.

Nu sitter jag har med en bananashake och funderar pa att inforskaffa mig ett par nya flipflops innan vi drar vidare till Vang Vieng ikvall.


Angkor What?

Att ge sig ut pa Kambodjas vagar ar lika med att leka med doden. Bussen lutade seriost laksigt manga grader ett flertal ggr nar vi akte till Siem Reap igar. Motte aven djavulens undersatar nar vi vandrade pa Kampots morka gator, de blodtorstiga gangsterhundarna! Dom gaddar ihop sig nar natten kommer och attackerar oskyldiga vasterlanska flickor bakifran om man rakar ga for nara deras revir. Vi var nara att fa nagra hugg av de sylvassa gaddarna, men vi hade tur. Ylandet holl dock i sig in pa smatimmarna och det kandes som att vara med i en varulvsthriller nar man lag dar i morkret under det svettiga sidenlakanet.

Kampot bjod forovrigt pa utflykt till grottor, Kepbeach och Bokor nationalpark. Lurades in i fladdermusgrottan av en 12-arig kille med massa flattermusar dar det droppade fladdermusavforing och vi var tvungen att klattra ut ur ett litet hal i taket. Jag rev upp knaet! Nationalparken bjod pa gamla overgivna byggnader fran fransmannen och kungens tid. Besokte bl a ett gammalt casino som var som taget ur en skrackfilm! Sa vandrade vi runt i djungeln bland stora spindlar och vattenfall med en guide som hellre tilltalade en med "baby" an sitt fornamn. Gick aven forbi en musikskola och stotte pa en kille som sjong. Vi fragade om han inte kunde sjunga en liten trudelutt for oss och det gjorde han. Drog till med en gammal klassisk khmerlat som var hans favvo och efter ett flertal min slutade han, tack och lov, sjalvmant. Inte for att han sjong falskt, men vi visste inte om han skulle fortsatta tills vi sa till eller till laten var slut.

Mina myggbett har sakta men sakert bleknat bort, men nu har jag fatt ett stort blamarke pa ryggen fran den guppiga farden till nationalparken. Dessutom har min kropp borjat visa allergiska symptom, det kliar i hela ansiktet! Men jag ska inte klaga for inget slar de saren mellan tarna som en pratglad kvinna stolt visade upp for mig pa bussen till Kampot, uhh!

Varlden AR liten! Stod och kikade pa vaskor pa en marknad idag och sa stoter vi pa 2 svenska tjejer som jag och Hanna traffade i Shanghai. Sa ikvall blir det middag med dom och forhoppningsvis far vi lite tips infor morgondagen och Angkor Wat!


Sjosjuka och nagot som liknar roda hund

Sex skvalpande timmar pa Mekongfloden och nu ar vi i Kambodja och Phnom Penh. Har blivit mycket skvalpande och guppande de senaste dagarna. Var ivag pa en snorkeltur vid Phu Quocoarna och efter 2 molninga dagar hade vi tur med vadret och solen sken starkt med sina stralar mot vara bleka kroppar. Var gladje byttes genast mot oro nar vi klev pa baten, trodde jag skulle flyga av, sa mycket gungade det. Fick i alla fall snorkla och bada vid en varm, vit, ode strand! Hade lite otur med solbrannan som vanligt och har numera en rod istallet for vit rygg. Gungningen pt II inleddes dagen efter snorklingen da vi skulle styra farden mot fastlandet och gransen. Vi klev pa en, vad vi trodde stabil bat, men som visade sig vara i stil med Vikingabaten pa Grona lund. Jag klarade mig bra, men ca 90% av passagerarna magar pallade inte trycket och snart spred sig en stark spydoft genom hela baten.

Framme i Rach Gia och fastlandet skulle vi ta oss till busstationen, men taxichaufforen korde oss fel. Nar vi till slut kom fram blev det manga langa diskussioner med hetsiga, upprorda vietnameser innan vi klev pa bussen mot Chao Doc. Dar stannade vi en natt och korsade som sagt gransen idag.

Har provat pa tva delikatesser under min korta tid i Vietnam; groda och sjoborre. Det forstnamnda smakade lite i stil med kyckling och sjoborren var en blandning av sushi och ostron. Och "basta kopet i Vietnam" -priset gar till frisersalongen som gav mig hartvattning inklusive massage och borstning (behovdes) for 10 spann! Tatt darefter kommer en entimmes helkroppsmassag pa stranden, men pga min branda rygg kunde jag inte njuta fullt ut.

Ikvall har vi tagit en bars, men ar ratt slitna efter alla batturer sa det blir sangen och sovmorgon harnast. Blev lite off nar var trevliga hotellkille som fixade rummen at oss idag var helt avslagen och bara sluddrade nagot ikvall nar vi skulle bestalla nagot att dricka. Do you smoke? Det blev bara en bananshake, eller en "banananasshhhaake" enligt killen, sa far det bli annan shake imorn hoho. God natt!

Lite uppdatering. Killing fields och Toul sleng satte sina spar, har inte varit en sa underhallande dag. USCH! Gjorde i alla fall en fin insats idag och kopte en stor pase ris till ett barnhem som en tuc-tucforare tog med oss till.

Igar vaknade jag med ett svullet smalben, hade blivit uppaten av en mygga under natten och mina naglar gick pa hogvarv hela dagen. Vilken klada! Heart of darkness hette stallet som vi spenderade storre delen av natten pa och det var helt okej, i alla fall med tanke pa att diskotek ar forbjudna i Kambodja. Fick ater igen inte tillrackligt med timmar i sangen, plus att jag drankte sidenlakanet i svett hela natten och vaknade bakis och mor i kroppen. Dessutom sjunger mina flip flops pa sisat refrangen och min bh har blivit snodd! Imorn drar vi vidare till Kampot!

Klaustrofobi, galna mopedister och heta natter

Det var ett hett Ho Chi Minh City vi anlande till i torsdags. Det forsta som slog mig var trafiken. Nog for att Indiens trafik ar valdigt oforutsagbar men Vietnam ar nog snappet varre. Skillnaden ar att det knappt ar nagra bilar har, bara taxibilar. Daremot ar det mopeder i massor! Maste halla nagon i handen varenda gang jag ska ga over gatan, dom ar helt galna. Hjalmar har dom i alla fall vilket ar bra, i alla former och farger!

Oversvamningarna syntes inte till, men det var nog tur att vi inte akte till Hanoi. Vagarna ar tydligen sa daliga att vi anda inte skulle kunna tagit oss runt som vi planerat. Jag kan ju inte simma heller, sa jag hade nog inte klarat mig sa bra. Ska forsoka ta simborgarmarket for nu efter 4 dagar har flyger vi vidare till Phu Quocoarna och vart forsta sol och badstalle pa resan. Ska bli skont att slappa och fa lite mer farg. Just nu ser det ut som att jag kom fran Sverige igar.

Hittills har vi hunnit med att se Reunification Palace dar Sodra Vietnams president tidigare bodde. War Remnants Museum med Vietnamkrigets historia var ocksa nagot som jag aldrig kommer glomma. En del bilder brande sig verkligen fast pa nathinnan, fruktansvart. Hade en illamaende kansla i magen nar vi gick darifran. Fredagskvallen bjod pa fest och vi startade uppe pa rummet med vara egenblandade drinkar. Sa gick vi till ett stalle som hette Allez Boo dar det var Happy Hour. Sa borjade personalen propsa pa att vi skulle sla i nagon slags gonggong som hangde vid baren och glada som vi var tog vi den stora traklubban och svingade den mot den stora platgrejen. All personal apploderade och skrattade och likasa gjorde vi. Sa vande dom pa gonggongen och sa var det inte lika kul langre. Alla som slog var namligen tvungna att bjuda hela personalen pa en varsin drink. Vi kom undan med att dricksa lite innan vi drog istallet. Sa blev det Apocalypse med nastan bara vietnameser och det var schysst. Traffade nagra trevliga typer fran USA och Singapore som bjod pa vodka. Vi dansade loss pa dansgolvet och drack acklig vodka tills stallet stangde. Da hade vi bekantat oss med en irlandare som tipsade om ytterligare ett stalle. Han fixade mopedskjuts at var och en utav oss och min chauffor hade nog trimmat sin rejalt, snabbt gick det och jag var forst pa plats. Blev en sen kvall och dagen efter madde magen inte sa bra, men forutom alkoholen sa har den repat sig hyfsat i alla fall.

Tog en tur till Cu Chin tunnlarna idag och det var riktigt intressant att fa prova pa att krypa genom de tranga och varma utrymmen som slingrar sig i det stora systemet under jorden. Tror att jag lider lite av klaustrofobi, var ganska utmanande att krypa pa alla fyra i en backsvart, svettig, trang tunnel. Har svettats en hel del de senaste natterna. Var ac fungerar inte som den ska pa rummet plus att det ar fullt med flugor i min sang. Imorn drar vi som sagt vidare pa nya aventyr!


Ett svettigt Hong Kong, men med nya friska vindar

Nu har dom anlant, Maria och Victoria! Jag och Hanna hann spendera en dag i Hong Kong i vantan pa vara nya kompanjoner och det borjade med att vi anlande till Chungking Mansion och vart hostel. Att kliva in i den stora byggnaden var som att stiga in i en annan varld, med massa blandade nationaliteter och folk som hojtade och ville fanga var uppmarksamhet. Hostelet var kompakt men komplett och frascht! Under var forsta dag regnade det, men efter att ha strosat runt i ett kopcenter i nagon timme och lyssnat pa kinesisk pop lattade molnen och vi tog baten ut till on Lamma, "away from the hustle and bussel". Vandrade runt dar och at sedan en riktigt god skaldjursmiddag pa en mysig restaurang som hade fiskar och skaldjur i alla former och farger man kunde peka pa. Sa kom den langa vantan eftersom Victorias plan var forsenat. Vi joinade ganget utanfor Chungking och stog och hangde i ett par timmar innan vi fick syn pa tva laddade tjejer med stora ryggsackar och breda leenden.

Hong Kong ar dyrare an Kina. Trots att det ar billigare an hemma kanns det lite jobbigt varje gang man ska latta pa planboken. Har i alla fall besokt en billig nattmarknad och gjort nagra fynd! Sen har vi aven besokt fagelmarknad, guldfiskmarknad, blommarknad, you name it! Victorias peak var riktigt slaende med sin utsikt ocksa. Sen sag vi saklart Hong Kongs valkanda ljusshow. Ett plus for ljudeffekterna som lat som att komma fran ett kinesiskt tv-spel. Gardagen var ultimat nar det gallde tidsplaneringen, vi hann med allt och lite till. Kvallen toppades med utgang ocksa, men det var inte direkt en hojdare. Kom knappt in nagonstans nar vi letade efter klubbar eftersom det var for "men only". Utanfor hangde lattkladda asiatiska kvinnor och varje gang en vasterlansk man kom forbi var dom pa honom som flugor.

Idag var tidsplaneringen inte lika optimal. Det kom aven en dyster nyhet i borjan pa veckan, Vietnam (vart nasta mal i resplanen) har drabbats av den varsta oversvamningen pa 20 ar. Denna dag gick darfor at till att forsoka boka om vart flyg som gar imorn och vi lyckades! Istallet for att aka till Hanoi i norra Vietnam blir det Ho Chi Minh City i sodra Vietnam istallet. Dar ar det inte lika oversvammat sa vi far ta det som det kommer nar vi anlander. Vi skadade aven den storsta sittande Buddahn i varlden idag genom en lang och skakig cable car fard upp for bergen. Det var imponerande!

Just nu kanner jag mig avslagen och seg. I brist pa tid hann vi inte med att ata ordentligt idag sa nar vi val at ordentligt blev det rekord i paltkoma. Imorn lyfter som sagt flyget mot ett skvalpande Vietnam, far se vad framtiden har att erbjuda.


Shanghai - neon, musik & ett par extra kilo

Shanghai foll snabbt i mitt tycke med dess neonskyltade och folkrika gator. Paltkoma ar dock nagot jag kommer forknippa med staden lange framover for det forsta vi gjorde nar vi kom fram var att trycka i oss allt vi inte hittat nagon annanstans i Kina under var efterlangtade brunch i People's park. Forsta dagen blev darmed inte sa handelserik eftersom det mesta av energin at till att smalta maten. Vi blev aven stammisar pa ett bageri under vara 4 dagar i Shanghai och jag har utvecklat en stark passion for dumplings, fried noodles och torkad kiwi.

Under den tiden da vara kakar lag i vilolage hann vi med en del annat, tro det eller ej. Vi sag en hel del konstutstallningar, bl a pa Shanghai art museum och vid French concession och jag brande mina stalar pa klader for forsta gangen under resan. 2 klanningar for 30 yuan (ca 30 kronor) st, jag ar nojd! Promenerade en del vid the bund och sa kastade vi oss over till de maktiga byggnaderna pa andra sidan floden. Lyckades ta oss upp till 70:e vaningen och det bokstavligt talat kliade i fotterna nar jag kikade ner pa vad som sag ut som kinesiska myror. Ett fall darifran skulle leda till en saker dod och ett rejalt kill i magen, det ar ett som ar sakert. Sa blev det en visit till en valkand synagoga och jag fick veta mycket jag inte visste om de judiska flyktingarna under andra varldskriget.

I torsdags hade vi planerat att mote upp nagra svenska tjejer Hanna motte pa toan i Beijing. Men efter att ha blivit uppehallna for lange pa ett kinesiskt hak med en hel del berusade kinesiska man anlande vi alldeles forsent kissnodiga och dyngsura (som vi var i stort sett jamt pga av det regniga Shanghaivadret). Tjejerna syntes inte till och vi skamdes eftersom de sakert suttit och vantat pa oss och sedan dragit. Senare fick vi veta att de inte kommit alls eftersom de skulle aka hem dagen efter. Hur som helst sa var vi laddade sa vi bestamde oss for att kvallen skulle fortsatta pa Barbarossa som vi hort mycket bra om. Annu blotare kom vi fram och blev genast besvikna over den lama stamningen och det dyra priset. Just nar vi tankta vanda pa klacken motte vi en grek och en spanjor som oppnade dorren till overvaningen dar det var betydligt mycket mer drag och vi bestamde oss for att spendera resten av kvallen dar. Tur var det for efter 1 timme anlande resten av det spanska ganget och vi hangde pa till VIP-avdelningen dar det bjods pa gratis ol och mojitos. Nagon vid namn Jorge fyllde ar ocksa sa vi blev bjudna pa fest dagen efter.


Fredagskvallen var dock redan planerad; Yu Yin Tang - en kinesisk undergroundklubb som verkligen levde upp till vara forvantningar. Efter ett par ol och en lang taxiresa stod vi dar bland alla hart diggande kineser och svangde vara lurviga till tonerna fran gruppen SUBS. Det blev galnare och svettigare efter varje lat och som avslut drog sangerskan av sig skjortan och stagedivade.

Nu sitter vi i Chunking mansion, Hongkong och raknar timmarna. Imorgon blir vi 2 namligen 4.


And then we met mr Cheng

Att anlanda till Chonqing var som att komma till en bortglomd framtidstad. Skyskraporna tavlade om hur hogt upp de kunde stracka sig och gondoler svavade fram over de stora gatorna. Men allting var sa otroligt daligt underhallet och nagonting som jag markt under min tid i Kina ar att man inte behover folja pabudskyltar. Ta t ex var busschauffor som satt och rokte ett helt paket cigg pavag till Wuhan under skylten "no smoking" och killen som slangde ett ett gammalt festispaket 1 dm fran sopkorgen.

Det blev inte Gula floden utan Kinas langsta flod Yangzi river istallet och det var minst sagt outstanding. Eftersom vi valde det lite billigare fartyget hade vi turen att hamna med alla kinesiska turister medan alla vasterlanningar akte i lyxkryssaren bredvid. Det var mysigt att sitta med en kopp te uppe pa dack medan vi flot forbi de gronkladda bergen. Den enda stressade personen pa var bat maste ha varit var guide som var riktigt dalig pa engelska och hela tiden sa at oss att "Go back to the shippo!". Vi besokte bl a ghosttown med sina gamla historier och direkt vi klev av baten sa jag "Det vore ju ganska komiskt om de hade ett spoktag". Efter 20 min satt vi i ett spoktag. Tyvarr levde det inte upp till vara forvantningar eftersom resan var over pa 20 sek, men snabbt gick det! Vi traffade en tysk, rodharig 50-plusare pa baten ocksa som blev lite utav vart bihang. Tror hon garna ville hanga pa oss aven efter flodturen eftersom vi hade tankt ut ungefar samma resplan.

Vi anlande i Wuhan trotta och hungriga efter 4 dagar pa floden och en lang bussresa. Fick den basta smakupplevelsen hittills i Kina den natten, Wuhan har latt den basta tunafishsandwich ens smaklokar kan begara! Dagen efter skulle jag och Hanna fixa pengar innan vi skulle styra farden vidare mot Huan Shang, givetvis tillsammans med tyskan. Eftersom hon inte skulle ta ut pengar sa vi bara att vi skulle ses pa bussen. Uppstressade men anda lattade att vi hann med satt vi 1 h senare pa bussen som skulle ta oss till bergen, men tyskan syntes inte till. Sen dess ar hon sparlost forsvunnen, lovar att uppdatera har pa bloggen om vi ser skymten av hennes eldfargade kalufs igen.

Det var ett regningt och kallt Huan Shang vi klev av i i forrgar, men vi mottes direkt av en glad filur med brittiskt uttal. "Hello, I'm mr Cheng, have you read about me in the Lonely Planet?" Mr Cheng blev var raddare i noden, han fixade allt. Forsta kvallen sov vi pa ett 3-stjarnigt hotell och kakade pa Mr Chengs restaurang. Han tipsade oss om hur vi skulle bestiga the Eastern & the Westerns steps och sa fixade han boende at oss uppe i bergen. Jag ar ganska trott pa trappor just nu for det ar i princip det enda som vara 2 senaste dagar har bestatt av. Men jag tackar mig sjalv for att vi tog det lite dyrare dormrummet uppe i bergen for det har aldrig varit sa skont med en varm dusch som igar kvall. Naturupplevelserna var underbara hela vagen, speciellt vattenfallen och jag kan bara forestalla mig hur snygga vi maste sett ut i vara stora plastponchos (det regnade forsta dagen). Morgonen darpa skulle vi upp tidigt for att se soluppgangen, men sjalvklart hade vi glomt mobilerna i vaskorna nere i stan sa vi hade inget som kunde vacka oss. Efter manga om och men lyckades vi overtala hotellet att lana ut en alarmklocka eftersom de inte kunde vacka oss. Morgonen kom och vi vaknade utan vackarklockan, vara roomies var inte direkt tystlatna. Maste saga att manga kineser ar ratt hogljudda av sig. Under vandringen var det inte direkt "njuta av naturens tystnad" som var malet utan manga av de aldre mannen tyckte om att testa sina sang- och skrikformagor mellan bergvaggarna. Sen behover man inte skammas om man rakar lagga av en brakare bland ett gang framlingar, de gor de sa garna sjalva har jag markt. Nu vantar jag bara pa traningsvarken som jag utan tvivel vet komma skall.

Ikvall styr vi farden mot vart sista stopp innan Hong Kong dar vi moter upp Maria och Victoria: Shanghai!

Beefnoodles och konst

Beijing I like! Efter all kalabalik sista kvallen i Dehli mjukstartade vi med lite take away mat pa himmelska fridens torg forsta kvallen. Riktigt mysigt forutom att det kom fram en kamouflagekladd kille som inte kunde ett ord engelska och som uttalade mitt namn Sala. Andra dagen utforskade jag den forbjudna staden medan Hanna, som varit dar ett par ggr tidigare, gick pa konstmuseum. Traffade en aldre man som bad mig komma och se hans konstutstallning. Han berattade att han larde utlanska elever i kinesisk konst och kande mycket val till the swedish artist Carl Larsson nar jag berattade var jag kom ifran. Darefter styrde vi farden mot den underjordiska staden, men blev besvikna nar vi kom fram. Med texten som lod "Under construction. Maybe open next year" tog vi bussen till 798 art district, dar det var konstutstallningar av alla slag. Strosade runt dar ett tag och efter en kaffe akte vi och kakade. Beefnoodles! De salde all mojlig take away mat. Sag nagra grillspett med grashoppor och skorpioner, men var for matt efter nudlarna sa jag stod over. Senare blev det lite ol pa hostelet och sa traffade vi ett gang svenskar som vi valde att prova pa Beijings nattliv tillsammans med. Forst blev det ett stalle som korde 80's night, men trottnade efter en Bruce Springsteenlat sa vi drog vidare till Mix. Kom hem vid 6-tiden och gick upp 8 dagen efter for att klattra pa muren. Bakis, trotta och svettiga akte vi rutchkana nerfor handrackena och njot av den fina utsikten.

Till kvallen gick vi pa nightmarket och sedan var det bara att hoppa pa nattaget till Xi'an. Vi hade otur nar vi bokade, det fanns inga liggplatser kvar. Men vi blev glatt overraskade nar vi anlande till tagstationen, det sag ju riktigt frascht ut! Det visade sig dock att det skulle bli en hard natt for man satt trangt och hade ingenstans att luta sig och mitt emot mig satt en gubbe som hela tiden skulle varma sina fotter under min stjart.

Har darmed inte fatt sa mycket somn de senaste 2 dygnen och kanner att min kropp borjar satta stopp. Magen har borjat krangla ocksa for de som ar intresserade. Har gjort en egen magblogg: diareesara.blogg.se, check it out!

Tankte att forsta dagen i Xi'an skulle bli en lugn dag, men direkt nar vi anlande till vart hostel blev vi erbjudna en dagstur for att se Terracottaarmen och vi kunde inte saga nej. Det var intressant, men som sagt sa hangde inte kroppen med som den skulle och jag var allmant seg. Nu har vi i alla fall bokat tag vidare och pa tisdag tar vi baten 4 dagar pa den Gula floden.


Dehli-ghtful!

I mandags var jag och Hanna framme efter en 36 h lang resa med tag i Varanasi. Dar tog Sunny, en 16 eller 17-arig kille (han visste inte riktigt hur gammal han var), med oss pa en battur pa mother Ganga aka Ganges. Den bjod pa bade vackra och inte sa vackra syner, sag 2 ben som stack ut fran ett av balen dar de branner kropparna!

Pa kvallen styrde vi farden vidare mot Dehli. Tisdagen startade inte sa bra, vi vandrade runt bland skrikande indier och slirande autorikshaws ett bra tag innan vi fann den ratta gatan. Val dar letade vi runt annu ett tag efter ett bra hostel och efter synen av kackerlackor och skitiga lakan hittade vi tillslut Star Paradadise som visade sig vara ett bra och prisvart stalle. Resten av dagen strosade vi runt i Dehlis olika stadsdelar, besokte bl a ett red fort, en moske, Connaught place och fick ta en tuff diskussion med en Rikshawforare som forsokte lura oss pa pengar. Jag trodde jag hade valt ratt kladsel for besok till tempel och liknande men nar vi kom till mosken var vi anda for lattkladda sa vi fick lana nagot som liknade mormors nattlinne. Kande mig som en alien nar jag vandrade runt barfota i nattlinnet bland alla andra normalt kladda besokare. Pa kvallen provade jag pa indisk ol som smakade helt okej.

Onsdagen, den sista dagen i Indien, spenderades i Agra med det vackra Taj Mahal. Vi strosade runt dar bland de gigantiska byggnaderna och forundrades over vilket flyt vi haft hittills pa resan. Munnah, var chauffor for dagen var punktlig och skjutsade oss till stationen lagom i tid till vart tag tillbaka till Dehli. Men det kom inget tag... Tiden gick och vi fragade runt, men alla sa olika hela tiden. Lita aldrig pa en indier! Stressen borjade krypa sig pa eftersom flyget till Beijing skulle lyfta samma natt. Klockan fem anlande det tag som vi da vantat pa i 3 h och lattade satte vi oss ner pa de mjuka plastsatena. Det skulle ta ca 3 h till Dehli. Efter 3 h hade vi knappt kommit nagonstans och stressen var over oss igen. Det borjade bli morkt och skumma typer knackade pa vara fonstergaller. Huvudvarken dunkade och det borjade kannas som en sadan dar jobbig mardrom da man har brattom men inte kommer nagonstans! 23.00 anlande vi till stationen i Dehli. Vi sprang mot taxiforarna och ropade Taxi taxi, airport, fast! Vi traffade en grabb som skjutasade oss i sin van forst till hotellet dar vi hade vara ryggsackar och sedan till flygplatsen. Vi kom fram precis lagom till incheckningen. Precis nar spanningen borjade slappa och lattnaden kom sa slapptes nasta bomb. Bade mitt visakort och mitt korkort var sparlost forsvunna! Fick springa tillbaka till parkeringen och leta men sjalvklart var det inte dar. Ringde mamma snabbt och bad henne sparra. Sa slappte spanningen igen men jag kande mig inte direkt lattad. Tur att vi hann med flyget i alla fall. Hungern gjorde sig pamind och vi kakade ett par mackor innan vi gick pa planet mot Kina. Nar jag antligen satte mig i stolen och slot ogonen for att sova hande nasta grej, nasblod! Jag bloder aldrig nasblod annars. Och vi som hade sadant flyt. Det finns bara en sak att saga om gardagens kvall, fy fan!

Nu ar vi i Beijing och idag ska vi samla lite krafter i en park nagonstans innan vi ger oss ut pa nya aventyr.


Oh Fish!

Jag har haft min ovanligaste nakna upplevelse den här veckan. Fick en ajurvedabehandling i måndags då man naken blir inoljad från topp till tå och masseras på ett stort träbord. Det var verkligen hands all over my body. Kände mig som en hal säl. Det var lätt den bästa massagen jag fått hittills i mitt liv!

Jag har följt trenden här nere och införskaffat en sari. Hoppas bara jag får tillfälle att använda den...kanske till jul?

En av kvällarna bjöds det på a gypsy jazz concert med Titi Robin Trio och det var mysigt. Som jag nämnde i tidigare inlägg så känner man sig lätt som en kändis här i Indien och det gjorde vi även denna kväll. Blev med på kort i två skvallertidningar! Jag körde min klassiska "det här är ett helt okej ställe, men jag har varit på bättre"-min.

Såg en äkta Bollywoodfilm i veckan också som hette "Om Shanti Om". Det är mitt hetaste filmtips den här veckan för er som är hemma i Sverige och höstmörkret. Engelsk text är ett måste om du inte är en hejare på Hindi.

Man vet inte vad fattigt innebär förrän man ser det med egna ögon. Besökte Little Lamb school och fick göra hembesök med Hanna och hennes mamma i veckan. Man ser allt ur ett helt annat perspektiv efteråt. Det krävs så lite för att göra de där barnen glada så man skäms nästan. Efter det följde jag med till ett hem för fysiskt och psykiskt handikappade barn. Jag trodde jag var förberedd på hur det skulle se ut, men där hade jag fel. En del av barnen hade missbildningar jag aldrig hade skådat tidigare. Vi ritade och lekte med dom. En klump i magen växte när vi lämnade barnhemmet och ingenting kändes särskilt roligt längre. Det är ändå bra att tänka att barnen inte mår sämre för att man själv gör något kul, det är ju snarare tvärtom. Mår man själv dåligt sprider man bara negativ energi och då kan man inte tillföra någonting när man besöker sådana där ställen.
Igår besökte vi ett till barnhem, den här gången för friska barn, som hette Faith Home och som helt och hållet drivs av bidrag från Sverige. Den här gången var det lite annorlunda, det var mer positivt på det här stället än på det förra barnhemmet. Vi visades runt av Amela, en riktig mystant som skrockade varje gång hon berättade något. När vi var klara med rundturen fick vi hälsa på barnen. De hade ställt upp sig i långa rader i matsalen och när vi kom in började dom sjunga och göra rörelser. Vi fick sitta längst fram vända mot barnen och när de sjungit klart var det vår tur. Vi drog till med "Imse vimse spindel" och barnen hängde på. Därefter fick vi en varsin blomma, ett varsitt krus och så var det dax för snacks - rispuffar. Först verkade barnen lite blyga, många var ganska dåliga på engelska, men när vi gick runt och började småprata med dom växte intresset snabbt. Ännu större blev det när en av tjejerna som var med oss plockade fram sin kamera. Dom tryckte sig mot kameralinsen och skulle se varenda bild som togs. Det var väl i och för sig förståligt, de har nog inte fastnat på särskilt många kort tidigare.

Imorn bär det av norrut, närmare bestämt mot Varanasi och Dehli. Förhoppningsvis hinner jag skrubba bort lite synder i Ganges. 36 h kommer jag och min kompanjon Hanna att sitta på tåget. Vi har pannkakor i alla fall...

Ootylicious!

Fick smaka på min första resa med ett indiskt nattåg i fredags och det var minst sagt en smakrik upplevelse. Kändes ungefär som att alla organ i kroppen åkte virvelvinden. Blev lite skraj eftersom det kommer att bli en hel del tågåkande framöver, men som tur var fick jag veta att alla i kupén upplevde att tåget var lite skakigare än vanligt morgonen därpå.

Ooty var i alla fall vår slutstation och för att komma dit var vi tvungna att ta oss upp för berg och förbi stirrande apor och galna lastbilschaufförer. Vi bodde på ett hotell som tidigare var Maharadjans sommarslott och det var minst sagt outstanding!

Det första vi gjorde var att besöka ett teplantage. Här fick jag mitt första riktiga möte med nyfikna indier. Det kom in en skolklass flickor som gärna ville prata och fråga saker. Dom samlades runt en och när jag hade pratat med dom ett tag och tänkte gå vidare sträckte en av tjejerna fram handen. Jag skakade givetvis hand med henne och detta ledde till en kedjereaktion. Kände mig som något i stil med en filmstjärna som skrev autografer. Resten av dagen fick jag höra den välkända frasen "One photo, please?" ett flertal ggr.

Vi hälsade på Ebba, en dotter till ett par som Hannas föräldrar känner som går på internatskola i Ooty. Blandade nationaliteter, inget internet, ingen mobiltelefon och 40 rupies i veckopeng (ca 6 kr). Men visst lät det intressant, lite skillnad mot Sveriges högstadieskolor.

Jag hade även turen att beskåda ett indiskt bröllop under söndagen. Vi besökte ett par kyrkor och av en ren slump råkade vi komma till den andra kyrkan precis när ett nygift par tågade ut. Lite mer glitter och pastellfärger än ett svenskt bröllop, men nog såg dom lika lyckliga ut i alla fall.

Det skulle vara spännande att placera en indier i Sveriges trafik. För det första är det vänstertrafik i Indien, vilket inte alltid märks eftersom de ofta befinner sig på båda väghalvorna. Sen tutar dom konstant, men inte för att de är förbannade utan för att markera för resten av trafikanterna var på vägen de befinner sig. Ni kan ju tänka er hur det låter varje gång de ska köra om eller svänga.

Helgen kan sammanfattas som ootylicious (höhö), god mat och gott sällskap! Ett litet minus dock för saffrankakans disktrasekonsistensen på flyget hem.

Om

Min profilbild

Sara

RSS 2.0