Ootylicious!
Fick smaka på min första resa med ett indiskt nattåg i fredags och det var minst sagt en smakrik upplevelse. Kändes ungefär som att alla organ i kroppen åkte virvelvinden. Blev lite skraj eftersom det kommer att bli en hel del tågåkande framöver, men som tur var fick jag veta att alla i kupén upplevde att tåget var lite skakigare än vanligt morgonen därpå.
Ooty var i alla fall vår slutstation och för att komma dit var vi tvungna att ta oss upp för berg och förbi stirrande apor och galna lastbilschaufförer. Vi bodde på ett hotell som tidigare var Maharadjans sommarslott och det var minst sagt outstanding!
Det första vi gjorde var att besöka ett teplantage. Här fick jag mitt första riktiga möte med nyfikna indier. Det kom in en skolklass flickor som gärna ville prata och fråga saker. Dom samlades runt en och när jag hade pratat med dom ett tag och tänkte gå vidare sträckte en av tjejerna fram handen. Jag skakade givetvis hand med henne och detta ledde till en kedjereaktion. Kände mig som något i stil med en filmstjärna som skrev autografer. Resten av dagen fick jag höra den välkända frasen "One photo, please?" ett flertal ggr.
Vi hälsade på Ebba, en dotter till ett par som Hannas föräldrar känner som går på internatskola i Ooty. Blandade nationaliteter, inget internet, ingen mobiltelefon och 40 rupies i veckopeng (ca 6 kr). Men visst lät det intressant, lite skillnad mot Sveriges högstadieskolor.
Jag hade även turen att beskåda ett indiskt bröllop under söndagen. Vi besökte ett par kyrkor och av en ren slump råkade vi komma till den andra kyrkan precis när ett nygift par tågade ut. Lite mer glitter och pastellfärger än ett svenskt bröllop, men nog såg dom lika lyckliga ut i alla fall.
Det skulle vara spännande att placera en indier i Sveriges trafik. För det första är det vänstertrafik i Indien, vilket inte alltid märks eftersom de ofta befinner sig på båda väghalvorna. Sen tutar dom konstant, men inte för att de är förbannade utan för att markera för resten av trafikanterna var på vägen de befinner sig. Ni kan ju tänka er hur det låter varje gång de ska köra om eller svänga.
Helgen kan sammanfattas som ootylicious (höhö), god mat och gott sällskap! Ett litet minus dock för saffrankakans disktrasekonsistensen på flyget hem.
Ooty var i alla fall vår slutstation och för att komma dit var vi tvungna att ta oss upp för berg och förbi stirrande apor och galna lastbilschaufförer. Vi bodde på ett hotell som tidigare var Maharadjans sommarslott och det var minst sagt outstanding!
Det första vi gjorde var att besöka ett teplantage. Här fick jag mitt första riktiga möte med nyfikna indier. Det kom in en skolklass flickor som gärna ville prata och fråga saker. Dom samlades runt en och när jag hade pratat med dom ett tag och tänkte gå vidare sträckte en av tjejerna fram handen. Jag skakade givetvis hand med henne och detta ledde till en kedjereaktion. Kände mig som något i stil med en filmstjärna som skrev autografer. Resten av dagen fick jag höra den välkända frasen "One photo, please?" ett flertal ggr.
Vi hälsade på Ebba, en dotter till ett par som Hannas föräldrar känner som går på internatskola i Ooty. Blandade nationaliteter, inget internet, ingen mobiltelefon och 40 rupies i veckopeng (ca 6 kr). Men visst lät det intressant, lite skillnad mot Sveriges högstadieskolor.
Jag hade även turen att beskåda ett indiskt bröllop under söndagen. Vi besökte ett par kyrkor och av en ren slump råkade vi komma till den andra kyrkan precis när ett nygift par tågade ut. Lite mer glitter och pastellfärger än ett svenskt bröllop, men nog såg dom lika lyckliga ut i alla fall.
Det skulle vara spännande att placera en indier i Sveriges trafik. För det första är det vänstertrafik i Indien, vilket inte alltid märks eftersom de ofta befinner sig på båda väghalvorna. Sen tutar dom konstant, men inte för att de är förbannade utan för att markera för resten av trafikanterna var på vägen de befinner sig. Ni kan ju tänka er hur det låter varje gång de ska köra om eller svänga.
Helgen kan sammanfattas som ootylicious (höhö), god mat och gott sällskap! Ett litet minus dock för saffrankakans disktrasekonsistensen på flyget hem.
Kommentarer
Postat av: carpan
Jag vill o vara där nere med er!!!!! Känna sig som en kändis igen!
Men ni åkte tillbaka till chennai eller? Vad händer härnäst?
pUSSSs (hälsa hanna hej, att jag vill vara där med er och att hon ska ändra sin kommentarfunktion på sin blogg)
Trackback
