And then we met mr Cheng
Att anlanda till Chonqing var som att komma till en bortglomd framtidstad. Skyskraporna tavlade om hur hogt upp de kunde stracka sig och gondoler svavade fram over de stora gatorna. Men allting var sa otroligt daligt underhallet och nagonting som jag markt under min tid i Kina ar att man inte behover folja pabudskyltar. Ta t ex var busschauffor som satt och rokte ett helt paket cigg pavag till Wuhan under skylten "no smoking" och killen som slangde ett ett gammalt festispaket 1 dm fran sopkorgen.
Det blev inte Gula floden utan Kinas langsta flod Yangzi river istallet och det var minst sagt outstanding. Eftersom vi valde det lite billigare fartyget hade vi turen att hamna med alla kinesiska turister medan alla vasterlanningar akte i lyxkryssaren bredvid. Det var mysigt att sitta med en kopp te uppe pa dack medan vi flot forbi de gronkladda bergen. Den enda stressade personen pa var bat maste ha varit var guide som var riktigt dalig pa engelska och hela tiden sa at oss att "Go back to the shippo!". Vi besokte bl a ghosttown med sina gamla historier och direkt vi klev av baten sa jag "Det vore ju ganska komiskt om de hade ett spoktag". Efter 20 min satt vi i ett spoktag. Tyvarr levde det inte upp till vara forvantningar eftersom resan var over pa 20 sek, men snabbt gick det! Vi traffade en tysk, rodharig 50-plusare pa baten ocksa som blev lite utav vart bihang. Tror hon garna ville hanga pa oss aven efter flodturen eftersom vi hade tankt ut ungefar samma resplan.
Vi anlande i Wuhan trotta och hungriga efter 4 dagar pa floden och en lang bussresa. Fick den basta smakupplevelsen hittills i Kina den natten, Wuhan har latt den basta tunafishsandwich ens smaklokar kan begara! Dagen efter skulle jag och Hanna fixa pengar innan vi skulle styra farden vidare mot Huan Shang, givetvis tillsammans med tyskan. Eftersom hon inte skulle ta ut pengar sa vi bara att vi skulle ses pa bussen. Uppstressade men anda lattade att vi hann med satt vi 1 h senare pa bussen som skulle ta oss till bergen, men tyskan syntes inte till. Sen dess ar hon sparlost forsvunnen, lovar att uppdatera har pa bloggen om vi ser skymten av hennes eldfargade kalufs igen.
Det var ett regningt och kallt Huan Shang vi klev av i i forrgar, men vi mottes direkt av en glad filur med brittiskt uttal. "Hello, I'm mr Cheng, have you read about me in the Lonely Planet?" Mr Cheng blev var raddare i noden, han fixade allt. Forsta kvallen sov vi pa ett 3-stjarnigt hotell och kakade pa Mr Chengs restaurang. Han tipsade oss om hur vi skulle bestiga the Eastern & the Westerns steps och sa fixade han boende at oss uppe i bergen. Jag ar ganska trott pa trappor just nu for det ar i princip det enda som vara 2 senaste dagar har bestatt av. Men jag tackar mig sjalv for att vi tog det lite dyrare dormrummet uppe i bergen for det har aldrig varit sa skont med en varm dusch som igar kvall. Naturupplevelserna var underbara hela vagen, speciellt vattenfallen och jag kan bara forestalla mig hur snygga vi maste sett ut i vara stora plastponchos (det regnade forsta dagen). Morgonen darpa skulle vi upp tidigt for att se soluppgangen, men sjalvklart hade vi glomt mobilerna i vaskorna nere i stan sa vi hade inget som kunde vacka oss. Efter manga om och men lyckades vi overtala hotellet att lana ut en alarmklocka eftersom de inte kunde vacka oss. Morgonen kom och vi vaknade utan vackarklockan, vara roomies var inte direkt tystlatna. Maste saga att manga kineser ar ratt hogljudda av sig. Under vandringen var det inte direkt "njuta av naturens tystnad" som var malet utan manga av de aldre mannen tyckte om att testa sina sang- och skrikformagor mellan bergvaggarna. Sen behover man inte skammas om man rakar lagga av en brakare bland ett gang framlingar, de gor de sa garna sjalva har jag markt. Nu vantar jag bara pa traningsvarken som jag utan tvivel vet komma skall.
Ikvall styr vi farden mot vart sista stopp innan Hong Kong dar vi moter upp Maria och Victoria: Shanghai!
Det blev inte Gula floden utan Kinas langsta flod Yangzi river istallet och det var minst sagt outstanding. Eftersom vi valde det lite billigare fartyget hade vi turen att hamna med alla kinesiska turister medan alla vasterlanningar akte i lyxkryssaren bredvid. Det var mysigt att sitta med en kopp te uppe pa dack medan vi flot forbi de gronkladda bergen. Den enda stressade personen pa var bat maste ha varit var guide som var riktigt dalig pa engelska och hela tiden sa at oss att "Go back to the shippo!". Vi besokte bl a ghosttown med sina gamla historier och direkt vi klev av baten sa jag "Det vore ju ganska komiskt om de hade ett spoktag". Efter 20 min satt vi i ett spoktag. Tyvarr levde det inte upp till vara forvantningar eftersom resan var over pa 20 sek, men snabbt gick det! Vi traffade en tysk, rodharig 50-plusare pa baten ocksa som blev lite utav vart bihang. Tror hon garna ville hanga pa oss aven efter flodturen eftersom vi hade tankt ut ungefar samma resplan.
Vi anlande i Wuhan trotta och hungriga efter 4 dagar pa floden och en lang bussresa. Fick den basta smakupplevelsen hittills i Kina den natten, Wuhan har latt den basta tunafishsandwich ens smaklokar kan begara! Dagen efter skulle jag och Hanna fixa pengar innan vi skulle styra farden vidare mot Huan Shang, givetvis tillsammans med tyskan. Eftersom hon inte skulle ta ut pengar sa vi bara att vi skulle ses pa bussen. Uppstressade men anda lattade att vi hann med satt vi 1 h senare pa bussen som skulle ta oss till bergen, men tyskan syntes inte till. Sen dess ar hon sparlost forsvunnen, lovar att uppdatera har pa bloggen om vi ser skymten av hennes eldfargade kalufs igen.
Det var ett regningt och kallt Huan Shang vi klev av i i forrgar, men vi mottes direkt av en glad filur med brittiskt uttal. "Hello, I'm mr Cheng, have you read about me in the Lonely Planet?" Mr Cheng blev var raddare i noden, han fixade allt. Forsta kvallen sov vi pa ett 3-stjarnigt hotell och kakade pa Mr Chengs restaurang. Han tipsade oss om hur vi skulle bestiga the Eastern & the Westerns steps och sa fixade han boende at oss uppe i bergen. Jag ar ganska trott pa trappor just nu for det ar i princip det enda som vara 2 senaste dagar har bestatt av. Men jag tackar mig sjalv for att vi tog det lite dyrare dormrummet uppe i bergen for det har aldrig varit sa skont med en varm dusch som igar kvall. Naturupplevelserna var underbara hela vagen, speciellt vattenfallen och jag kan bara forestalla mig hur snygga vi maste sett ut i vara stora plastponchos (det regnade forsta dagen). Morgonen darpa skulle vi upp tidigt for att se soluppgangen, men sjalvklart hade vi glomt mobilerna i vaskorna nere i stan sa vi hade inget som kunde vacka oss. Efter manga om och men lyckades vi overtala hotellet att lana ut en alarmklocka eftersom de inte kunde vacka oss. Morgonen kom och vi vaknade utan vackarklockan, vara roomies var inte direkt tystlatna. Maste saga att manga kineser ar ratt hogljudda av sig. Under vandringen var det inte direkt "njuta av naturens tystnad" som var malet utan manga av de aldre mannen tyckte om att testa sina sang- och skrikformagor mellan bergvaggarna. Sen behover man inte skammas om man rakar lagga av en brakare bland ett gang framlingar, de gor de sa garna sjalva har jag markt. Nu vantar jag bara pa traningsvarken som jag utan tvivel vet komma skall.
Ikvall styr vi farden mot vart sista stopp innan Hong Kong dar vi moter upp Maria och Victoria: Shanghai!
Kommentarer
Trackback
